Idag är det äntligen dags. Jag ska få träna igen!
Jag vet att det låter helt sjukt att jag kan längta så mycket efter det och ni kanske inte fattar. Men jag är verkligen beroende :P
Träningen är liksom en del av mig och jag mår som bäst när jag tränar dagligen. Att inte ha fått träna på en vecka har faktiskt påverkat mig mer än vad jag trodde att det skulle göra.
Jag har inte alls känt mig som mig själv och jag har vart trött, sur, irriterad och varit ovanligt otålig och lättretad.
Jag har inte alls varit mig själv, jag har fått anstränga mig för att vara glad och skratta. Helt sjukt jag vet, men ändå.
Träningen är den jag är, jag är en träningsnarkoman and I love it.
Fast den värsta perioden har varit nu måndag fram till idag, i helgen gick det helt okej eftersom jag höll mig hyfsat sysselsatt och jag hade ändå ställt in mig innan på att jag inte skulle kunna träna då.
Men men, nu är torkan i vilket fall som helst över :)

Friskis, here I come! Det blir Vickans step idag, det ska bli såååå kuul!